When life gives you lemons, make a lemonade and serve it with a smile

Kategori: Life

Hej bloggen! Det är Rosa här. Dom här senaste två veckorna har känslorna varit upp och ner. Har gått från att vara jätte pessimistisk till "försöka vara optimistisk igen" och till genuint optimistisk! Alltså det har varit så mycket från att folk är otrevliga på telefon när man söker jobb till frustrationen med arbetsprovet till Konstfack och själva plugget i skolan. Framtidsångest och så vidare. Jag i ett nötskal. Jag är stark men ibland blev jag helt enkelt så deppig och pessimistisk vet faktiskt inte varför haha jag tror att jag lider av en inre prestationsångest. Men det viktigaste var att jag kom ur det där modet. Jag slutade tänka på allt det dåliga och försökte tänka mer positivt men ibland funkade det inte heller så istället började jag agera - ännu mer ( hallå vill inte att ni tror att jag bara sitter och drömmer jag brukar faktiskt ta tag i grejer). När jag väl började sluta tänka så och låta plugget, slitet med arbetsprovet och ringa in mer jobbannonser så glömde jag och började inse att jag inte borde tycka att det här är jobbigt, det finns ju folk som har det värre. Jag tyckte att jag skrev ett bra prov i fredags under samhällslektionen, jag har tydligen en chans att få VG i datoriserad mönsterkonstruktionen enligt min lärare (ämne som jag suger i) och jag lämnar alla mina misslyckande bakom mig och blickar mot nya.
I fredags vet jag inte vad som flög in i mig från morgonen till efter provet , jag lånade en bok. Jag lånar typ aldrig böcker frivilligt. Jag lånade boken " Sommar i New York" av Candace Bushnell , hon som skrev Sex and The City serien. Alltså gud vad jag är förälskad i skildringen! Carries jävla tonårs sommar i New York är bara awesome! När jag läser denna bok får jag bara livsglädje.. hopp om att även jag som är pank, 18 och tyckte för en vecka sen att livet kommer bli rätt blasé. I boken så tror inte Carrie Bradshaw att hon kommer klara det, men en sak är säker hon fortsätter , tar risker och försöker! Jag vill också vara sån, eller jag tror jag är så för just nu är jag rätt nöjd med mig själv för att jag skickade in mina arbetsprover till Konstfack. Jag kanske inte kommer in, kanske inte ens blir godkänd eller gillad av dom men en sak är säker jag höll till mitt löfte att göra klart det och lämna in det efter två månaders ångest och slit. Även kallad helvete.
 
Jag inser att livet kommer att bli okej. Helt okej jag kanske blir pank, jag kanske blir arbetslös men i höst så börjar i alla fall en utbildning för mig. Jag kommer att komma tillbaks till storstan där jag hör hemma. Och om jag bara tror och kämpar men gråter samtidigt  "haha" , så kommer jag att klara livet. Jag får inte låta livet leva mig, utan jag måste leva livet.
"Allt är möjligt"
"Impossible is nothing"
24266_315542878567956_915912912_n_large
9668_2485020101594_1625078794_n_large
//Rosa
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: